Om vi med en statskuppen menar ett övertagande av den verkliga makten
och en begränsning av den demokratiskt valda Riksdagens makt, då innebär det här
ESM-fördraget en samtidig statskupp i 17 länder.
Detta är helt i linje med den Europeiska kommissionens
filosofi, som enligt dess ordförande José Manuel Barroso, måste utgöra ”unionens
ekonomiska regering, vilken fastslår vilka åtgärder som [de olika]
regeringarna har att utföra." (28 setember 2011) [1]
Den europeiska stabilitets-mekanismen (ESM), är inte så mycket en mekanism,
utan snarare en ny EU-förvaltning. Dess redovisade uppgift är att tillhandahålla
lån (under strikta villkor), till de euro-länder som inte kan fullgöra sina
ekonomiska förpliktelser. ESM övertar de uppgifter som tidigare lagts på de ovan
nämnda EFSF och EFSM organen. Den nya organisationen leds av en styrelse
sammansatt av de 17 eurozon-ländernas finansministrar.
ESM-fördraget stipulerar i artikel 8, att denna administration får ett
socialt kapital på 700 miljarder euro. Sedan, i artikel 10, står det att
styrelsen kan besluta att ändra detta belopp och anpassa artikel 8 till en sådan
ändring. I artikel 9 stipuleras att styrelsen, när som helst från
medlemsländerna, kan begära betalning av obetalda sociala avgifter (att
inbetalas inom 7 dagar.) Så i själva verket stipulerar ESM-fördraget, en rätt
till obegränsat uttag av ekonomiska medel från medlemsländerna. I fördraget
finns ej någon vetorätt för de nationella parlamenten.
Enhällighet
Enligt artikel 5:6 så måste beslut i
styrelsen vara enhälliga. Dvs. alla i styrelsen måste rösta ”ja”.
Vid en första anblicken förefaller det
mycket märkligt, att hela traktatet skulle vara beroende av enhällighet bland de
17 finansministrarna i eurozon-länderna. När du betraktar hur många svårigheter
som måste övervinnas, för att nå en överenskommelse för frigörande av redan
utlovade lån till Grekland, förväntar man sig inte att EU bygger ett fördrag som
utgår ifrån att en sådan enhällighet existerar eller åtminstone kan uppnås.
Eurozon-området utgör en färgstark
reflektion av Europas mångfald: Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Tyskland,
Frankrike, Irland, Portugal, Spanien, Italien, Malta, Grekland, Österrike,
Slovakien, Slovenien, Estland och Finland. Inte minst utgör också de 17
ministrarna en färgglad grupp. Var och en av dem representerar ett land med ett
specifikt intresse. Och man förväntar sig enhällighet från dem? Hur kan det
komma sig?
För att förstå detta måste vi betrakta
saken lite närmare. Sant är att det är de 17 ESM-ministrarna som röstar om alla
viktiga beslut, men det finns desutom andra personer närvarande vid deras möten.
Officiellt som 'observatörer', men varför skulle
dessa ministrar behöva observatörer? Behövs dessa för att kontrollera att
ministrarna fattar de beslut man förväntar av dem?
Det finns tre observatörer:
- Europeiska kommissionens medlem med ansvar för ekonomiska och monetära
frågor,
- Ordföranden för eurozon-gruppen (de 17 finansministrarnas informella klubb)
- Ordföranden för Europeiska centralbanken![2]
Därför, om vi inte kan förvänta oss spontan enhällighet
från dessa 17 finansministrar, då måste det vara påverkan från dessa
'observatörer' som skall uppnå detta. Låt oss betrakta saken närmare, för att
förstå vilket inflytande som EU-kommissionen och ECB, kan utöva på våra
ministrar.
Vilka är finansministrarna?
Ja, i allmänhet är detta folk som kommer och går. För det
mesta är de tillsatta i samband med de nationella riksdagsvalen, som därefter
följs av kompromissförhandlingar om partisamarbete, vilka i sin tur följs av en
dragkamp om de viktigaste ministerposterna, som inrikesminister, handels- och
finansminister. I gynnsamma fall de har förmåga att leda ett ministerium, och en
sån person kan vid ett tillfälle styra försvarsdepartementet, en annan gång
utses till undervisningsminister och en tredje gång bli socialminister.
Sakkunskap anses vara mindre relevant än chefsförmåga.
Ekonomi är inte finans
I enlighet med detta, så har vi just nu i
Nederländerna en finansminister, Jan Kees de Jager, lastad till brädden med
ekonomiska diplom, men som till en början inte visade sig ha någon förståelse
för finansiering. En av hans första idéer var att föreslå en lag som skulle
förbjuda folk att 'storma' sin bank [engelskans 'Bank run'], för att få ut sina
sparade medel]. Men Jan Kees banker har inga pengar! För varje euro kunderna i
ING (den största holländska banken) har på sitt konto, finns i banken bara 3 %.
Man förväntar sig inte folk skall ställa sig i kö för så lite?
Och vidare, så länge som centralbanken inte vill att en bank
skall gå under, kan den senare lätt överleva en 'bankstormning' genom lånade
pengar.
Nyss utsedda finansministrar är i allmänhet mycket glada över att ha uppnått så
mycket framgång i sin karriär, men de möts av en värld som de har liten eller
ingen kännedom om. En självupptagen liten värld av internationella
finansinstitutioner och en värld av siffror följda av ett oändligt antal nollor.
Ett ögonblick av ouppmärksamhet och du har ett mångmiljardmisstag i dina händer.
(Detta hände Nederländernas premiärminister Rutte och Jan Kees de Jager, när
de efter ett europeiskt möte om Grekland, informerade parlamentet.
[3])
De här nya ministrarna utgör ett lätt byte för ECB:s och IMF:s rådgivare, som
finns närvarande för att förklara hur saker och ting fungerar, och vad som
förväntas av en 'bra' finansminister.
Vad gäller dessa finansministrars
grundläggande kunskaper i ekonomi, så borde de informeras om att hela
euro-experimentet är dömt att gå under. Detta var känt redan vid starten 1970,
men bankirer och påstridiga politiker drev igenom den gemensamma valutan. Den
springande punkten är att en unik valuta bara fungerar i ett ekonomiskt homogent
område. [4] [5] [6]
Nedan förklaras varför.
De fasta växelkursernas fängelse
När konsumenterna i länder med en lägre
produktivitet, föredrar billigare och bättre produkter från utlandet, ökar
landets utlandsskuld, samtidigt som dess produktivitet avtar. Ett land med en
egen valuta har då möjlighet att devalvera, vilket gör imporvaror dyrare för
befolkningen, samtidigt som det gör exporterade produkter billigare för
utländska köpare. Skulden minskar därmed och produktiviteten ökar. Sådana
växelkursförändringar var mycket vanliga innan etableradet av euron, efter vars
etablering, effekten av en fast växelkurs råder i eurozon-länderna. Mindre
produktiva länder försätts därmed i en situation som liknar en råttfälla och de
kommer aldrig någonsin att bli skuldfria. Det är därför som den nuvarande
metoden, att pracka på de utsatta länderna ytterligare skuldsättning [genom
lån], både är besynnerligt och illasinnat.
Länge leve den fria kapitalmarknaden!
Vi får inte glömma att dessa länder, när de
anslöt sig till euro-zonen, inte hade några stora och oöverstigliga problem.
Annars så skulle de aldrig ha godkänts. Problemen uppstod, eftersom deras
inträde i euroområdet också innebar att fri rörlighet för kapital, blev ett
faktum. Banker från de befintliga euro-länderna dök upp, för att i stor
omfattning tillhandahålla billiga lån för de nya euro-medborgarna. Och eftersom
en bank, kan låna ut dubbelt så mycket i bostadslån, än för andra typer av lån,
så finansierades i huvudsak bostäder. Dock glömde bankirerna bort, att människor
inte bara behöver tak över huvudet, utan också inkomster för att kunna betala
tillbaks lånen. Därför borde bankirerna också ha finansierat tillräcklig med
företagande – vilket de inte gjorde. På detta sätt blev en första våg av nya
euro-medborgare skuldsatta, utan möjlighet att betala tillbaka sina skulder. När
så fastighetsmarknaden kraschade, gick entreprenörer och deras leverantörer i
konkurs, och de lämnade efter sig en scen av ödsliga, tomma och icke
färdigställda bostadsområden.
De problematiska euro-reglerna
Dessutom stämplades medlemsländer som
”problemländer”, uteslutande på grund av att de inte längre kunde uppfylla de
artificiellt uppställa kraven [för medlemskap] inom euro-zonen. Det vill säga,
ett maximalt budgetunderskott på 3% och en högsta skuld på 60%, av BNP.
[7] Det behöver
normalt för ett land inte utgöra något problem, om statsskulden skulle vara
dubbelt så hög, om den bara som tex. i Greklands fall, kan balanseras av mot
tillgångar. Inte heller behöver ett underskott, på över 3% i ett lands
budget, utgöra något problem. Det enda problemet, var i själva verket, att de
fastlagda kraven för medlemskap i euro-zonen visade sig vara orealistiska, och
att knappt något medlemsland klarade att uppfylla dem. Man kan också säga, att
de som satte upp dessa ogenomförbara krav, var dumskallar, precis som de
ministrar som lovade att respektera dem. Hur som helst, kan man
i detta avläsa en enkel metod för att skapa en kris.
Det svarta fåret
Eftersom nästan alla länder hade överträtt
de fastställda kraven, blev det viktigt att avleda uppmärksamheten, och det
gjordes genom att gällt peka finger mot den mest vanartiga 'pojken' i klassen.
För Grekland utformades därför av dessa tjänstemän, en fullständig
förtalskampanj, där också lögnaktiga holländska politiker glatt deltog.
”Grekland anklagades för att ha dolt sina skulder”
[8],> och att
”grekerna skulle vara lata och förtidspensionerade” etc.
[9] Snabbt kom
Grekland under attack och var tvungen att betala allt högre räntor på sina lån.
Lyckligtvis ville Greklands euro-klasskompisar hjälpa till. Nederländernas
finansminister Jan Kees, lovade t.o.m. att vi skulle göra vinst på det.
Pengar är makt
När du väl har fått ditt offer i trängt
läge – och åter igen, Grekland hade inte några oöverstigliga problem när landet
blev medlem i eurozon-området – så kan du tillämpa [den gamla vanliga] morot och
piska politiken: "Vi kommer att tillhandahålla lån, men under förutsättning att
... " IMF har ett halvt sekels erfarenhet av denna typ av maktmissbruk och har
tillämpat denna skadliga politik i många utvecklingsländer. Först överbelastas
landet i fråga med lån, så att det inte ens kan betala räntan. Dessa lån ges för
specifika projekt som oftast genomförs av utländska företag, och i vilkas fickor
pengarna hamnar, medan skulderna stannar i projektlandet. Sedan säljs allt som
landet har av värde av till utländska investerare, och naturligtvis tvingas
regeringen i projektlandet att dra ned sina statsutgifter, i så hög grad att
befolkningen 'blöder' och blir medvetna om att IMF bestämmer.
Europeiska kommissionens maktövertagande
Även om artikel 122:2 i TFEU-fördraget
[10],
stipulerar att Europeiska rådet kan erbjuda ekonomisk hjälp till länder i
svårigheter (på förslag av EU-kommissionen), kunde inte hyenorna i kommissionen
motstå frestelsen att upprätta sitt eget IMF, eller mer exakt, en europeisk
bror, som kommer att verka i nära samarbete med IMF.
De påbörjade det hela i maj och juni 2010,
med EFSM och EFSF tilläggen, vilka var av tillfällig karaktär och juridiskt
bristfälliga. EFSF:s lånetkapacitet har nyligen utökats till 1.000 miljarder
euro (vilket representerar 3.300 euro per eurozon-medborgare) och dess roll har
utvidgats till att också rädda banker.
Deras efterträdare är ESM, vilket
undertecknades den 11 juli 2011 och som nu väntar på att bli ratificerat av de
nationella parlamenten. ESM kommer att utformas som ett permanent organ och ges
makt, att göra anspråk på obegränsat kapital från de berörda staternas
statskassor När ESM sedan lånar ut detta kapital, kommer eurozon-medborgarna att
både få stå för kostnad och risk. Till att börja med ges ESM ett grundkapital på
700 miljarder euro (2.100 per eurozon-medborgare), men redan talas det om ett
behov av att utöka grundpaitalet till 1,5 – 2 billioner euro.
Ändring av artikel 136
ESM baseras på en ändring av artikel 136 i
FEUF, av den 23 mars 2011 [11],
som i själva verket innebär en utvidgning av EU:s befogenheter. Detta eftersom
ändringen möjliggör inrättande av förvaltningar, vilka begränsar de nationella
parlamentens makt. Detta en olaglig konstruktion
[12], eftersom
detta ändringsförslag baseras på artikel 48:6 i EU-fördraget. Men i Bryssel bryr
man sig inte om detta, på liknande sätt som de nationella parlamenten, inte ser
överträdelser av de demokratiska reglerna, som så viktiga. För konsekvensen
skulle bli att befolkningen då, först måste rösta om en utvidgning av Bryssels
befogenheter. Något som de 'imbecilla' medborgarna helt säkert skulle rösta nej
till!
ESM ges makt att tömma statskassorna, utan
att de olika ländernas parlament har någon möjlighet att stoppa dem. Dessutom
innebär fördragsändringen - helt enligt texten – att det bli möjligt att
upprätta antidemokratiska förvaltningar, vilka under förevändning att bekämpa
instabilitet inom eurozon-området, kan begränsa den nationella lagstiftningens
effekter och de medborgerliga rättigheterna.
Chock och bävan
Vid det tillfälle när
ett land är helt i kris, har de som vill erövra politisk makt makt, mölighet att
genomföra saker på det sätt de vill. Därför skapas kriser i detta syfte. Ett
våldsamt scenario, som förespråkare för den fria marknadsekonomin har använt i
årtionden, i länder som England, Polen, Kina, Sydafrika, Ryssland och USA. Jag
vill hänvisa till en av de mest avslöjande böckerna i vår tid: ”Chockdoktrinen”
av Naomie Klein (översatt till många språk, en måste-läsas bok.)
Nu står Greklands på tur och
förtalskampanjen har fått avsedd effekt. Medborgarna i de övriga
eurozon-länderna protesterar endast i mindre omfattning, och när de gör det, så
handlar det mest, om att de befarar att mista sina pengar, p.g.a. av att deras
pensionsfonder investerat dessa i Grekland. Men om de skulle tänka lite längre,
skulle de förstå att också de håller på att skuldsättas av räddningspaketen, och
att de i morgon kan vara nästa offer. Det skulle kunna inträffa från en dag till
nästa, genom tillkännagivande av en nyhetsrubrik som t.e.x. - "NORDEA kan gå
under" ...
En ond cirkel
Under den tid som landet är försatt i panik
av denna konstlade kris, kan man få parlamentet att acceptera nödåtgärder, som
man inte ens skulle ha övervägt dagen innan. Nu, med pengar från
räddningsfonder, blir man tvungen att också rädda bankerna. I Nederländerna gick
man med på detta den 6 oktober 2011 (det socialistiska partiet röstade emot),
medan Slovakien, den 13 oktober 2011, efter att ha nyttjat frågan för att fälla
regeringen, blev det sista landet som godkände EFSF-expansionen.
Så nu har vi en ond cirkel: där bankerna
som orsakar problemen, direkt eller indirekt kan göra vinst på nödlånen, och
hänsynslöst kan låna ut ännu mer, eftersom eventuella förluster betalas av
eurozonens medborgare.
Hur man kringår det enhälliga
beslutsfattandet
Tillbakas till ESM, så står och faller
detta fördrag med enhällighet bland dess 17 finansministrar. EU-kommissionen och
dess centralbank, tycks säkra på att de har tillräckligt inflytande, för att få
kunna få alla 17 näsor att peka i samma riktning.
Men, för att vara specifik, så är det
egentligen inte nödvändigtmed alla 17. Ett bindande beslut kan även tas när inte
alla ministrar är närvarande. Detta eftersom varje minister representerar ett
antal röster, relaterat till det antal aktier som hans land har i ESM. (Se nedan
tillägg till artikel.) Med 2/3 av ministrarna (dvs. 2/3 av rösterna) närvarande,
kan ändå en giltig omröstning hållas och så länge ingen vid omröstningen
närvarande minister röstar emot, så gäller fortfarande omröstningen som
enhällig.
I teorin skulle en tjurskallig minister
från ett litet land kunna blockera hela processen, men han måste i så fall vara
mycket djärv. Barroso är inte längre intresserad av detta, utan vill att alla
EU-fördragen ändras, så att den enhälliga beslutsprocessen kan avskaffas. För
ESM skulle detta innebära, att om Tyskland, Frankrike, Italien och ett mindre
land som Nederländerna, kommer överens med varandra, så har de övriga 13
länderna ingen talan i saken. Länge leve Bryssel-diktaturen! Länge leve EU!
Okränkbarhet
Vi har redan vant oss vid det faktum, att
medborgarnas administratörer och representanter, inte vill stå för sina ord och
handlingar. Men avseende ESM så drar de detta till det yttersta. Reglerna har
utformats så att att alla som arbetar där, utan att behöva svara för det i
parlamenten, förvaltningar eller domstol, kan göra eller inte göra, vadhelst de
behagar! Som värsta konsekvens kan en finansminister bli ersatt av en annan,
vilken omedelbart kommer att åtnjutande av samma omåttliga privilegier som den
tidigare. En brottsling skulle inte kunnna önska sig ett bättre 'krypin'.
En sista tanke
Den fria marknadsekonomin är en i den
Europeiska unionen fastlagd princip, men allt fler har kommit underfund med att
avreglering av banker, privatisering av infrastruktur och avskaffande av
offentliga tjänster, leder till ett hårt samhälle plågat av kriser. Dessa
principer är därför föråldrade och förespråkarna för dessa kommer bara att kunna
driva dem framåt med våld. Grekland kommer inte att bli det sista offret.
Tillägg
Fördelningen av röster bland ESM-representanter, i enlighet med medlemsländernas aktieinnehav.
Auktoriserad kapitalteckning:
ESM medlem |
Antal aktier |
Kapitalteckning (EUR) |
| Kingdom of Belgium |
243 397 |
24 339 700 000 |
| Federal Republic of Germany |
1 900 248 |
190 024 800 000 |
| Republic of Estonia |
13 020 |
1 302 000 000 |
| Ireland |
111 454 |
11 145 400 000 |
| Hellenic Republic |
197 169 |
19 716 900 000 |
| Kingdom of Spain |
833 259 |
83 325 900 000 |
| French Republic |
1 427 013 |
142 701 300 000 |
| Italian Republic |
1 253 959 |
125 395 900 000 |
| Republic of Cyprus |
13 734 |
1 373 400 000 |
| Grand Duchy of Luxembourg |
17 528 |
1 752 800 000 |
| Malta |
5 117 |
511 700 000 |
| Kingdom of the Netherlands |
400 190 |
40 019 000 000 |
| Republic of Austria |
194 838 |
19 483 800 000 |
| Portuguese Republic |
175 644 |
17 564 400 000 |
| Republic of Slovenia |
29 932 |
2 993 200 000 |
| Slovak Republic |
57 680 |
5 768 000 000 |
| Republic of Finland |
125 818 |
12 581 800 000 |
| Total |
7 000 000 |
700 000 000 000
|
Källor och referenser
[1] Barroso, 28 September 2011
http://euobserver.com/19/113760
[2]
Officiellt är den europeiska centralbanken inte ett organ under EU. * ECB ägs av
centralbankerna i euro-länderna, vilka i sin tur är fristående från de
nationella regeringarna, i den meningen att de inte tar order från dem.
Dessa styrs av en styrelse av privatpersoner, varför euron varken har koppling
till EU eller till de nationella regeringarna. Euron är därför baserad på en
kartell av privata bankirer, med ECB lokaliserat till Frankfurt, bankirfamiljen
Rothschilds hemstad. EU kan inte ge några direktiv till ECB, men omvänt så har
ECB makt inom EU, genom att den styr det europeiska centralbankssystemet (ECBS),
vilket är ett EU-organ. ECB, tillsammans med eurozonens centralbanker, är
medlemmar av detta ECBS. Uplägget visar hur komplicerat man behöver göra det,
när man vill dölja att ett privat företag, integreras som ett officiellt organ,
inkl. dess politiska makt?
*
http://www.europarl.europa.eu/parliament/expert/displayFtu.do?id=73&ftuId=FTU_5.2.html&language=en
[3] Vrijspreker 22 July 2011 *
Den holländska regeringen och
Europeiska kommissionen, motsäger varandra om storleken på det nya stödpaketet
för Grekland. Enligt finansministeriet är
beloppet 109 miljarder euro, varav 50 miljarder avses komma från banker och
andra finansiella institutioner. Enligt den Europeiska kommissionen
kommer regeringarna att bidra med €109 miljarder och ovanpå detta skall 50
miljarder komma från privata institutioner.
Den holländska centralbanken har ej
informerats: "Vi är också mycket nyfikna på vad som har beslutats", säger en
talesman för DNB. Den europeiska centralbanken
hänvisar till EU-kommissionen.
*
http://www.vrijspreker.nl/wp/2011/07/eu-euro-reddingsactie-geklungel/
[4] I studier över optimala valutaområden, kan vi
urskilja dels en fokusering på de nödvändiga förutsättningarna, och de studier
efter 1970 (när politiker hade beslutat att de ville ha en gemensam valuta i
Europa) som fokuserar på kostnader och fördelar.
Roman Horvath och Lubos Komarek: “OPTIMUM CURRENCY AREA
THEORY: AN APPROACH FOR THINKING ABOUT MONETARY INTEGRATION” (2002)
"Det är möjligt att urskilja två stora linjer i
litteraturen om optimala valutaområden. Den första försöker hitta de avgörande
ekonomiska egenskaperna, för att fastslå var den (tänkta) gränsen för
växelkurser bör ligga (1960-talet). Den andra linjen (från 1970 tills nu),
förutsätter att varje enskilt land, till fullo uppfyller de krav som ställs på
dem, för att bli optimala medlemmar i en valutaunion. Som ett resultat [av
realiteter], har denna andra linje, nu upphört att söka efter egenskaper som
identifierats som viktiga, i utval av deltagare i ett optimalt valutaområde.
Denna litteratur fokuserar [i stället] på att studera kostnader och fördelar,
för ett land som planerar att ingå i ett valutaområde. "
http://wrap.warwick.ac.uk/1539/1/WRAP_Horvath_twerp647.pdf
, page 7.
Friedman framhåller fördelarna med flexibla växelkurser
mellan länderna enligt följande: ”Som man vanligtvis kan observera, är ett lands
priser och löner relativt trögrörliga och [sådana] faktorer är icke påverkbara
länderna emellan. Därför, som ett resultat av en negativ efterfråge- och
utbudschock, blir en rörlig växelkurs, det enda instrumentet för att motverka
högre inflation eller arbetslöshet (en upp- el. nedskrivning av valutan). Detta
får landets ekonomin att inta sin ursprungliga inre och yttre balans. (...) Med
en fast växelkurspolitik, uppstår alltid obehagliga effekter avseende
arbetslöshet eller inflation.”
http://wrap.warwick.ac.uk/1539/1/WRAP_Horvath_twerp647.pdf
, page 8.
[5] Yrd.
Doç. Dr. Hüseyin Mualla YÜCEOL, Mersin Üniversitesi İktisadi
ve İdari Bilimler Fakültesi, Maliye Bölümü, in “WHY THE
EUROPEAN UNION IS NOT AN OPTIMAL CURRENCY AREA: THE LIMITS
OF INTEGRATION”
Europe is not an optimal currency area. Även om 11 st.
EU-länder den 1 januari 1999, inledde ett EMU-samarbete, genom antagande av en
gemensam valuta, så syns inte EU uppfylla alla kriterier för ett optimalt
valutaområde. Detta eftersom en anslutning till euron, inte
utgör samma sak som en anslutningen till själva EU-unionen, vare sig för
tidigare el. Nya medlemmar.
http://eab.ege.edu.tr/pdf/6_2/C6-S2-M6.pdf , page 66
[6] Paul de Grauwe, del av ett föredrag:
“With up to twenty-seven members
instead of the present twelve, the challenge for ensuring a
smooth functioning of the enlarged Eurozone will be
daunting. The reason is that in such a large group the
probability of what economists call ‘asymmetric shocks’ will
increase significantly. This means that some countries may
experience a boom and inflationary pressures while others
experience deflationary forces. If too many asymmetric
shocks occur, the ECB will be paralyzed, not knowing whether
to increase or to reduce the interest rates. As a result,
member countries will often feel frustrated with the ECB
policies that do not (and cannot) take into account the
different economic conditions of the individual member
countries. This leads us to the question whether the
enlarged EMU will, in fact, be an optimal currency area.”
(...)
“If a country is hit by negative
shocks brought about by agglomeration effects, the wage cuts
necessary to deal with these shocks will inevitably be very
large. To give an example: If Ford Motor were to close down
a plant in Belgium and to invest in Poland instead, the wage
cut of Belgian workers that would convince Ford Motor not to
make this move would have to be 50% or more given that the
wage not feasible, then flexibility dictates that the
Belgian workers be willing to move.”
http://mostlyeconomics.wordpress.com/2010/06/21/were-europes-curent-problems-never-imagined/
[7] These are the requirements of the Stability and
Growth Pact.
[8] Nikolaos Salavrakos, Member of the European
Parliament in "Is there a way out?"
http://www.efdgroup.eu/news/99-the-greek-fiscal-crisis-is-there-a-way-out.html
[9] OECD statistics
http://www.oecd.org/document/47/0,3343,en_2649_34747_39371887_1_1_1_1,00.html
[10] Article 122.2 of the Treaty on the Functioning odf
the European Union:
"Where a Member State is in difficulties or is seriously
threatened with severe difficulties caused
by natural disasters or exceptional occurrences beyond its control, the Council,
on a proposal from the
Commission, may grant, under certain conditions, Union financial assistance to
the Member State
concerned. (...)"
[11] European Parliament resolution of 23 March 2011 on the draft
European Council
decision amending Article 136 of the Treaty on the Functioning of the European
Union
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+TA+P7-TA-2011-0103+0+DOC+XML+V0//EN
[12] art 48.6 Treaty of the European Union
eur-lex.europa.eu
Update 6 February 2012
As was the case for the first version of the ESM-treaty of
11 July 2011, the press has apparently decided that the public should not be
informed about the new version of this treaty signed 2
February 2012.
Treaty on the Establishment of the European Stability
Mechanism (ESM)
http://www.european-council.europa.eu/eurozone-governance/esm-treaty-signature
A big difference with the first version is that the
signatories oblige themselves to pay, but in order to get a loan when they ask
for it,
they must also sign another treaty, that is not ready yet, the TREATY ON
STABILITY, COORDINATION AND GOVERNANCE IN THE ECONOMIC AND MONETARY UNION.
http://www.european-council.europa.eu/media/579087/treaty.pdf
This associated treaty will transfer many more powers to Brussels.
The ESM treaty must still be ratified by the national
parliaments before taking effect on 1 July 2012, if the countries representing
at least 90% of the shares have ratified it by then. As the press keeps silent
on this treaty, it will be difficult to have public debates on the usefulness
and consequences of the ESM, like the transfer of parliamentarian and
ministerial powers to the ESM.
spanish:
http://www.european-council.europa.eu/media/582869/01-tesm2.es12.pdf
(if
unavailable, here a copy)
short video:
http://www.youtube.com/watch?v=A9zrxk9N4e4
german:
http://www.european-council.europa.eu/media/582866/02-tesm2.de12.pdf (if
unavailable, here a copy)
Short video:
http://www.youtube.com/watch?v=d6JKlbbvcu0
estonian:
http://www.european-council.europa.eu/media/582876/03-tesm2.et12.pdf (if
unavailable, here a copy)
greek:
http://www.european-council.europa.eu/media/582879/04-tesm2.el12.pdf (if
unavailable, here a copy)
english:
http://www.european-council.europa.eu/media/582311/05-tesm2.en12.pdf (if
unavailable, here a copy)
short video:
http://www.youtube.com/watch?v=rxMOW94V6xQ
french:
http://www.european-council.europa.eu/media/582863/06-tesm2.fr12.pdf (if
unavailable, here a copy)
short video:
http://www.youtube.com/watch?v=rFTbIGahzhU
irish:
http://www.european-council.europa.eu/media/582886/07-tesm2.ga12.pdf (if
unavailable, here a copy)
italian:
http://www.european-council.europa.eu/media/582889/08-tesm2.it12.pdf (if
unavailable, here a copy)
short video:
http://www.youtube.com/watch?v=D0YM-2r8mcA
maltese:
http://www.european-council.europa.eu/media/582892/09-tesm2.mt12.pdf (if
unavailable, here a copy)
dutch:
http://www.european-council.europa.eu/media/582895/10-tesm2.nl12.pdf (if
unavailable, here a copy)
Short video:
http://www.youtube.com/watch?v=1GaH2MqXfxM
portuguese:
http://www.european-council.europa.eu/media/582898/11-tesm2.pt12.pdf (if
unavailable, here a copy)
Short video:
http://www.youtube.com/watch?v=EIHC34exwZ4
slovak:
http://www.european-council.europa.eu/media/582901/12-tesm2.sk12.pdf (if
unavailable, here a copy)
slovenian:
http://www.european-council.europa.eu/media/582908/13-tesm2.sl12.pdf (if
unavailable, here a copy)
finnish:
http://www.european-council.europa.eu/media/582911/14-tesm2.fi12.pdf (if
unavailable, here a copy)
swedish:
http://www.european-council.europa.eu/media/582914/15-tesm2.sv12.pdf (if
unavailable, here a copy)
Short video:
http://www.youtube.com/watch?v=myzgAHVBg_s
bulgarian, short video:
http://www.youtube.com/watch?v=0RbVSPIFsI8
russian, short video:
http://www.youtube.com/watch?v=G50-slShDKs
For comparison you can find a copy of the initial ESM treaty here:
xx_ESM-treaty_11_July_2011.pdf
Om du inte vill missa min nästa djuplodande artikel, klicka då bara på en
eller flera av länkarna nedan:
Jag vill ni skickar ett mail så fort en ny artikel läggs ut på svenska
Please note that SPAMFIGHTER often sees my messages as SPAM. SPAMFIGHTER as political weapon?
No, it is just the consequence of badly conceived principles of the program.
If you subscribe to stay informed, please check your spamfolder regularly. And when you find messages from me there,
please click UNBLOCK. I thank you very much in advance. - Rudo de Ruijter
Hovnarren
